Ensam vårdnad

Gemensam vårdnad presumeras medföra att förhållandena mellan barnet och dess föräldrar främjas på ett önskvärt sätt. Lagstiftaren har här utgått från att om båda föräldrarna har ett gemensamt rättsligt ansvar leder det till positiva resultat för barnets familjeförhållanden, varför man är tämligen restriktiv med att döma till ensam vårdnad.

I vissa fall är dock den ena vårdnadshavaren så pass olämplig att dennes vårdnadsansvaret kan komma att upplösas.

2. Vad är kriterierna för att få ensam vårdnad?

Som inledningsvis anförts kan det vara svårt att få ensam vårdnad, då huvudregeln är delad vårdnad. För att du ska få enskild vårdnad måste den andra vårdnadshavaren uppvisat klara tecken på att denna inte är lämpad till att ha ett vårdnadsansvar.  

Vid bedömningen av om en föräldrarna ska ha ensam vårdnad ska rätten fästa särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet.

Om den ena föräldern vid utövandet av vårdnaden om sitt barn gjort sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, ska vårdnaden flyttas över till den andra föräldern. Detta förutsätter dock att den andra föräldern är lämplig till att vara ensam vårdnadshavare.

Tydliga fall på när den ena vårdnadshavaren inte längre får ha vårdnaden om barnet är vid:

• Missbruksproblem – t.ex. alkohol eller narkotika.
• Psykisk sjukdom.
• Våld – kan vara fysiskt eller psykiskt.
• Sexuella övergrepp – t.ex. tidigare övergrepp eller hot om övergrepp.

Det finns även andra mindre klara fall som återkommer till prövning. Det gäller exempelvis vid samarbetssvårigheter eller umgängessabotage.

Umgängessabotage innebär att den ena vårdnadshavaren på olika sätt hindrar barnet från att träffa den andra vårdnadshavaren. T.ex. genom att föra bort barnet, ställa in möten med vårdnadshavaren eller smutskasta denna så att barnet inte längre vill umgås med vårdnadshavaren. Beroende på hur allvarliga fall av umgängessabotage det rör sig om kan den vårdnadshavare som gör sig skyldig till umgängessabotage gå miste om sitt vårdnadsansvar.

3. Hur ansöker man om ensam vårdnad?

Om du vill ha ensam vårdnad om ditt barn kan detta ske på två sätt:

1. Genom avtal
2. Genom dom

Om du och barnets andra vårdnadshavare kommer överens om att du ska anförtros ensam vårdnad om barnet kan ni skriva avtal om detta. Avtalet kommer ges bindande verkan om ni båda är överens om dess innehåll, om det upprättats skriftligen (krav på båda parters underskrift) och efter socialnämndens godkännande av avtalet.    

Om ni däremot inte är överens om vårdnadsfrågan kan du skicka in en stämningsansökan till domstol för att få igenom en rättslig process. Ansökan skickas då in till tingsrätten i den ort som barnet bor.

Ta med fördel hjälp av en av våra familjerättsjurister som är specialiserade på vårdnadsfrågor.  Vårdnadstvister är komplicerade till sin karaktär och kan leda till väldigt ingripande beslut om det blir fel. Tveka därför inte på att ta kontakt om du vill ha hjälp med din ansökan eller om du behöver ett ombud som kan företräda dig i en eventuell tvist. Vi svarar även på dina övriga familjerättsliga frågor.

4. Hur påverkas boende och umgänge av att ena föräldern får ensam vårdnad?

Det ter sig naturligt att den förälder som inte har vårdnaden om sitt barn förlorar en stor del av sin kontakt med denna. Det innebär dock inte att den förälder som förlorar vårdnaden inte får vara involverad i barnets liv.

Barnet kan fortfarande bo växelvis hos båda föräldrarna. I praktiken är detta dock inte en tänkbar åtgärd. Den som får enskild vårdnad brukar i samband med sin talan även yrka på att barnets boende ska vara utesluten vårdnadshavaren.

Barnen har dock rätt till umgänge med den förälder som den inte bor tillsammans med (umgängesrätt). Det kan exempelvis ske genom att barnet och den andra föräldern träffas en gång i veckan efter ett på förhand bestämt schema.

Även om barnen har rätt till umgänge med båda föräldrarna kan det komma att begränsas om det kan strida mot barnets bästa. För att få umgängesrätt måste föräldern anses vara lämplig, vilket prövas av en domstol.

I NJA 2003 s. 372 hade en treårig flicka fått umgänge med sin pappa i närvaro av en kontaktperson, trots att det fanns en konkret risk för att hon skulle fara illa i psykiskt hänseende på grund av umgänget med fadern. Vid sitt beslutstagande beaktade HD flickans intresse av att ha kontakt med sin pappa och att det därmed var till hennes bästa. De menade även att risken för fara kunde motverkas genom att umgänget skedde i begränsad omfattning och under medverkan av en kontaktperson.

Rättsfallet kan ifrågasättas i och med att det handlade mycket om pappans rätt att vara med barnet. Barnet användas som ett terapeutiskt inslag i behandlingen av pappans instabila psykiska tillstånd. Det är viktigt att komma ihåg att umgängesrätten är till för barnet. Det är barnets rätt till umgänge med föräldrarna, inte tvärtom.

5. Vad säger rättspraxis?

Rätten tolkar vårdnadstvister i ljuset av barnets bästa. Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

I rättsfallet NJA 2007 s. 382 var frågan om föräldrarnas samarbetsproblem av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte kan anses vara bäst för ett barn på 3 år. Föräldrarna hade inte kunnat lösa vårdnadsfrågorna själva. De hade nämligen varit under rättsliga tvister sedan barnet varit 4 månader.

HD kom fram till att i och med föräldrar hade varit i konflikt med varandra ända sedan barnets födsel kunde det inte anses bäst för barnet att vårdnaden skulle vara gemensam. Detta resulterade i att mamman fick ensam vårdnad.  

I ett annat fall från 2006 ansågs mamman inte få ha vårdnad om sitt barn. Rätten anförtrodde därvid barnets pappa att vara ensam vårdnadshavare. Detta med anledning av att mamman gjort sig skyldig till dråpförsök på pappan.